Frestelsen att ropa varg

När Jimmy Kimmel stängdes av tolkades det genast som ännu ett slag i kulturkriget. Vissa såg maktmissbruk, andra en attack mot yttrandefriheten. Men under ytan fanns en annan förklaring.

“Men nej, inte du också.”

Så började Per Lindgrens meddelande som svar på mitt Instagram‑inlägg om Jimmy Kimmel. I inlägget skrev jag att jag var emot Kimmels avstängning, men att program som sprider desinformation bör bötfällas eller tvingas använda faktagranskare när de sänds i marksänd tv med sändningstillstånd. Jag syftade på Kimmels famous last words: ”the MAGA gang desperately trying to characterize this kid who murdered Charlie Kirk as anything other than one of them.” Många – om inte de flesta – har tolkat det som att han påstår, eller åtminstone insinuerar, att Kirks mördare var en Trumpanhängare. Den tolkningen är inte orimlig med tanke på Kimmels generella hållning och de konspirationsteorier som cirkulerade på vänsterkanten om att mördaren var en groyper, eller att han måste vara en Trumpanhängare eftersom han kom från en republikansk familj. Kimmels formulering kan vid en första anblick mycket väl uppfattas som att den spelar in i just det narrativet.

Per Lindgren invände att Kimmel inte hade sagt eller insinuerat att mördaren var en Trumpanhängare och att detta är en misstolkning – eller åtminstone en subjektiv tolkning. Det var först då som tanken slog mig att det faktiskt kunde vara så. I det ögonblicket blev jag medveten om att min partiskhet har installerat ett filter på min hjärna utan mitt samtycke. Den förskräckliga självinsikten kastade mig huvudstupa ner i ett kaninhål för att reda ut hela Kimmel‑avstängningscirkusen.

I kaninhålet stöter jag på en text som påstår att Kimmel, under samtal med ABC – samtidigt som han vägrade be om ursäkt – ska ha sagt att hans ord har misstolkats av MAGA-sidan. Även om det är obekräftat så fick det mig att börja luta åt en mer välvillig tolkning: kanske menade inte han det så många hävdar att han menade.

Så hade vänstern rätt? Är Trump-administrationen på ett korståg för att krossa pressfriheten?

Enligt rubrikerna hotade FCC-chefen Brendan Carr, att antingen får Jimmy Kimmel sparken eller så bötfälls nätverken och riskerar sina sändningstillstånd. Gjorde han verkligen det?

Lite längre ner i kaninhålet hittar jag Brendan Carr i The Benny Johnson Show. Där gör han sina uppmärksammade uttalanden. Samtalet börjar med att förklara skillnaden mellan tillståndspliktiga marksända tv-kanaler –som använder det allmänna frekvensutrymmet– och kabelkanaler som CNN och Fox News Channel eller olika streamingtjänster. Marksända kanaler får sina sändningstillstånd på villkor att de tjänar allmänhetens intresse enligt Communications Act. Det är en skyldighet de måste leva upp till för att få – och behålla – sitt tillstånd.

Jag sitter beredd att höra fascismens marschsteg men möts i stället av en byråkrat som på hög volym reciterar juridiska paragrafer. Carrs budskap är i grunden enkelt. Han varnar de tillståndspliktiga, marksända tv-kanalerna: om de efter en formell process bedöms ha brutit mot sin skyldighet att tjäna allmänhetens intresse kan det få konsekvenser – böter eller i värsta fall indraget sändningstillstånd. Alternativet är att nätverken själva vidtar åtgärder och ser till att de följer det lagstadgade kravet. Eller som han formulerar det: “We can do this the easy way or the hard way.”

Bara ett par timmar efter Carrs uttalanden går Nexstar och Sinclair – två av USA:s största grupper av lokala tv-stationer – ut och kritiserar Kimmels ord och meddelar att de tar bort programmet från sina kanaler. Att de agerar så snabbt talar starkt för att interna diskussioner redan har pågått innan Carrs klipp ens hinner cirkulera. Sinclairs ledning lutar konservativt och Nexstar åtminstone delvis åt samma håll – de kan därför genuint ha uppfattat Kimmels kommentar som olämplig. Samtidigt ser de liksom Disney/ABC den massiva kritikstormen från högern och drar slutsatsen att situationen kräver åtgärd.

Samtidigt befinner sig Nexstar mitt i en känslig fusion med TEGNA Inc – en affär som kräver FCC:s godkännande och prövas också mot allmänhetens intresse-klausulen i Communications Act. Hamnar bolaget i en konflikt med FCC på just den punkten riskerar det att spilla över på affären.

Jimmy Kimmel Live var ingen guldgruva heller. I augusti hade programmet i snitt bara 129 000 tittare i 18–49-åldersgruppen. För jämförelse motsvarar det färre än 4 000 tittare i Sverige. Annonsintäkterna har halverats på bara några år och enkel matematik visar att programmet kostar mer än det genererar.

Disney må luta ideologiskt åt vänster men även där handlar allt i slutändan om risk och belöning. ABC försöker driva fram en kompromiss där Kimmel skulle be om ursäkt. Kimmel vägrar. Kalkylen blir obarmhärtig: allt att förlora, inget att vinna. Ingen av bolagen tänker göra “Jimmy Kimmel Live” till den kulle de dör på. Till slut stoppas programmet – på obestämd tid.

Carrs kommentarer påverkade sannolikt beslutet eller åtminstone påskyndade det–men det betyder inte per automatik att det är maktmissbruk om det handlar om att upprätthålla lagen – oavsett om lagen i just det fallet gynnar ens politiska sida eller inte.

Två saker kan vara sanna samtidigt. Visst var högern ute efter blod. och ja–det är hyckleri att ropa efter Kimmels huvud när man i åratal klagat över cancelkulturen och gjort anspråk på rollen som yttrandefrihetens riddare. Vendetta‑mentaliteten– viljan att ge vänstern ”en dos av sin egen medicin” – är farlig. Och ja: om Trump hade makten att tysta alla sina kritiker skulle han förmodligen göra det – men checks and balances finns där av en anledning, och det är bra att han inte kan göra det.
Yttrande-och pressfriheten ska värnas. Men Jimmy Kimmels avstängning är inget bevis på att de är hotade. Avvakta med att ropa varg. Det här är inte fascismens återkomst.

Precis när jag sätter punkt plingar telefonen: “ABC återinsätter Jimmy Kimmel Live! – tillbaka i rutan i morgon, tisdag 23 september.” Som sagt: avvakta med att ropa varg.