När mord blir en meme
Kulor med memes förvandlade ett politiskt mord till ett inlägg. Det här handlar inte om vänster mot höger – det är ordning mot kaos.
Skottet kom från ett tak. Kulan var verklig. Det var också mässingshylsorna som klirrade mot takpappen – inristade, inte med bibelverser eller slagord utan med nätjargong: en furry‑copypasta, en referens från ett tv‑spel, refrängen ur en antifascistisk kampsång. När mördaren skjuter med memes är det inte längre bara ett mord; det är ett inlägg.
Innan fler detaljer blev kända var den allmänna misstanken att det rörde sig om en vänsterradikal, ideologisk motståndare till Kirk. Det stämmer i någon mening, men skrapar man djupare är det ännu mörkare än bara ett våldsdåd från vänster mot högern.
Dådet var kaosets överfall på ordningen. Charlie Kirk – vad man än tycker om hans politik – har gjort sig till ordningens förespråkare: religion, tradition, gränser, institutionella regler, kön definieras av biologi. Mördaren svarade inte med ett alternativ politiskt program. Han svarade med dödlig trollning – kulmen på en upplösningsdoktrin som vuxit fram i vänsterkodade nätmiljöer. En del av vänstern har gått från att se existerande strukturer och normer som förtryckande och korrupta, men möjliga att reformera, till föreställningen att strukturen som sådan är förtryckande och att alla normer måste lösas upp – och till slut suddas till och med den objektiva verkligheten ut.
Det ideologiska Frankensteins monster är den digitala avkomman till den postmoderna vänstern, som läckt ut från universiteten till nätet och muterat till ett mind‑virus som spridit sig på digitala plattformar, och som nu agerar i världen som om memes vore moraliska argument, som om ironi vore en dygd, som om döden bara vore ett spel.
Marshall McLuhans ”Mediet är budskapet” ekar fortfarande starkt sextio år senare, men låter numera mer som en illavarslande profetia än som en sociokulturell analys. Många unga tillbringar mer tid i den digitala världen än i den fysiska; för dem är internet inte ett lager ovanpå verkligheten utan själva operativsystemet. Discord och Reddit är deras kvarter. Alltid‑på‑flöden, algoritmer som styr uppmärksamheten, anonymitet med ett knapptryck: en miljö som belönar nyhet, upprördhet och övertramp och straffar tristess och nyans – där skämt och allvar flyter ihop. I den digitala miljöns mörka vrår kollapsar gränserna: online och offline byter plats – flödet känns verkligt och den verkliga världen blir simuleringen.
Att Tyler Robinson var i en relation med en transperson öppnar oundvikligen för spekulationer om att det kan ha bidragit till hans hat mot Kirk. Furry‑referensen ”Notices Buldge OWO what’s this?” på en av hylsorna kommer från en sexualiserad copypasta som har sitt ursprung i furry‑rollspel. I furry‑subkulturen – som Robinson påstås ha haft en fixering vid – går attityden till och med att mäta: i enkäter uppger en icke obetydlig andel att de känner sig ”mindre än 100 % människa” eller ”människa plus”, och i andra miljöer som terianer och otherkin säger en del att de inte riktigt identifierar sig som människor. Från ”kön är en social konstruktion” är steget kort till att människan också är det – och ur det växer en gemenskap byggd på antistrukturella vanföreställningar.
Om din doktrin lär att struktur och bindande kategorier är förtryckarnas verktyg blir den konservative som argumenterar för återbindning – gränser, könade kroppar, institutionell hierarki – mer än en politisk motståndare. Han blir förtryckets avatar i din kosmologi. Han vill förstöra din värld, och att eliminera honom är inte ett brott; det är ett kapitel i din hjälteresa.
Länge intalade vi oss att hatet stannade på nätet. Sedan klev nätet ned från skärmen och avlossade ett skott. Firandet av Kirks död som följde var obehagligt men inte förvånande. De ser motståndare som avatarer, döden som en meme och stryper empatin så att den inte dämpar ”edgen”. Vi bevittnar i realtid hur unga sinnen digitalt förvrids till performativ nihilism – och det är farligare än vi trodde.
Content åt upp verkligheten eftersom en generation lärdes att verkligheten är content. Om mediet är budskapet blir budskapet verklighetsförvrängning och avhumanisering i stor skala. Svaret är inte att kontrollera nätet, utan att skydda verkligheten från att lösas upp. Det är ordning: strukturer och ramar som hindrar förnuftet från att redigeras bort ur mänskligheten och hindrar kaos från att fälla civilisationen.