Det var Chang Fricks svensexa, och den började under en bro.
Rocky-musiken dånade ur en högtalare medan Paolo Roberto boxades med brudgummen inför förbipasserande joggare och cyklister som såg ut att ångra att de hade lämnat hemmet. Ett slag träffade honom i revbenen. Chang gick ner.
”Jag kan inte andas”, sa han.
Det var – får man säga – en lovande början.
