Det var lördag och barnen fick godis.
På Gustav Adolfs torg i Helsingborg hade ett femtiotal personer samlats. Barn kläddes i militärkläder. I folksamlingen ropades en ramsa om hur avundsvärt det var att vara mor till en martyr.
Datumet var den 7 oktober 2023.
Hamas hade just massakrerat barnfamiljer och festivalbesökare i Israel. I Helsingborg firades attacken med sötsaker. Den svenska lördagstraditionen hade fått ett inslag av jihadistisk folkbildning.
Inför valet 2026 återfanns deltagare från firandet på Vänsterpartiets kommunvallista. Tre kandidater ströks efter Expressens granskning i juni. Partiet förklarade att stöd för terrorism var helt oförenligt med dess värderingar.
Man kunde tro att sånt skulle kosta röster. Men i Ekots septembermätning får Vänsterpartiet 9,3 procent, mot 6,75 i valet 2022. Och jämfört med de 5,6 procent partiet fick 2010 är stödet hela 66 procent högre.
Hos Alkompis, Sveriges största arabiskspråkiga nyhetssajt, är entusiasmen ännu större. Dess Facebooksida har omkring 2,6 miljoner gillamarkeringar. I sajtens läsaromröstning valde nära 62 procent Vänsterpartiet och 25 procent Socialdemokraterna. I kommentarerna på Facebook återkommer samma ord:
اليسار. اليسار. اليسار
Vänstern. Vänstern. Vänstern.
Det är samma partinamn som förr. Men det är ett annat Sverige som svarar.
Vi räknar dem som kommer, summerar kostnaderna och frågar hur många som får jobb. Som om ett land kunde förändra sin befolkning i stor skala och sedan fortsätta med samma samtal, bara med fler deltagare.
De nya deltagarna bär med sig normer och värderingar, lojaliteter och konflikter. Kulturen passerar också gränsen, även när det inte finns någon ruta för den på Migrationsverkets blanketter.
Vid slutet av 2025 hade Sverige över en halv miljon invånare födda i arabiska länder. Räknas även inrikes födda med minst en förälder därifrån in handlar det om upp till drygt 800 000 invånare.
Men araberna är bara en del av bilden. Under 2010–2025 beviljade Sverige över 768 000 förstagångsuppehållstillstånd till medborgare i muslimska majoritetsländer.
Vid slutet av 2025 var nära en miljon av Sveriges invånare födda i dessa länder. Därtill kommer den andra generationen – upp till drygt en halv miljon människor. Totalt cirka 1,5 miljoner invånare.
En stramare migrationspolitik skriver inte om den befolkning som redan finns här. Först avgör Sverige vem som får stanna. Vid valurnan är de nya medborgarna med och avgör vilket Sverige det ska bli. Sedan kommer nästa generation med egna röstkort.
Det gamla hemlandet kan gå i arv också till den som aldrig har bott där. Och ett svenskt födelsebevis byter inte automatiskt ut en världsbild.
I europeiska studier av invandrargrupper med muslimsk eller icke-västlig bakgrund var andra generationen ungefär lika troende som den första. De stod dessutom närmare första generationens invandrare än majoritetssamhället i synen på kvinnans roll, homosexuella och judar. Viljan att förbjuda religionskritik var i en av studierna rent av större.
Mellanöstern kan förbli svensk inrikespolitik långt efter att familjen packat upp sina väskor.
Det är i det Sverige Socialdemokraterna nu måste försvara sitt gamla försprång. Partiet har länge varit störst bland väljare med utomeuropeisk bakgrund. I Valu 2022 fick S 40 procent bland dem som själva vuxit upp utanför Europa eller hade minst en förälder som gjort det. V fick 17.
Men väljarna kommer inte med en röd ros instämplad i passet. Nu har Socialdemokraterna fått konkurrens. Och konkurrensen talar arabiska.
I Malmö varnar Vänsterpartiets Anfal Mahdi på arabiska för att Socialdemokraterna vill göra Ebba Busch till utrikesminister. ”Det hade varit jättehemskt, framför allt på grund av hennes uttalanden i Palestinafrågan”, säger hon. Socialdemokraterna svarar med en film på svenska och arabiska och anklagar Vänsterpartiet för desinformation.
”De har panik”, förklarar Mahdi.
Det är svensk regeringsbildning som avhandlas. Men Palestina har blivit måttstock.
På det arabiska instagramkontot Hej Sweden, med omkring 148 000 följare, ger en syrisk man S-ledaren en kram, en puss på kinden och rollen som allas mamma. ”Mandarina” kallar han henne. I ett annat klipp uppmanar han araber att rösta på henne eftersom hon är på arabernas sida. Om hon inte vinner ska alla med tillfälliga uppehållstillstånd utvisas, påstår han.
Sverige känner igen partilogotyperna. Den som vill följa valrörelsen får hålla översättningsappen redo.
På Alkompis har samma förändring fått en budget. Socialdemokraterna köper annonser. LO-förbunden Handels och Seko fyller på med betalda uppmaningar att byta regering. I Socialdemokraternas Malmökampanj får läsaren också länkar till förtidsröstningslokalerna.
Och bland annonserna finns en ledtråd till vart Lawen Redar tog vägen. Hon blev ansiktet för den integrationspolitik som utlöste striden om ”tvångsblandning”. När S presenterade sin valplan i februari undrade Expressen var hon hade tagit vägen. ”Nu är vi redan fyra på den här pressträffen”, svarade Magdalena Andersson.
På Alkompis fanns det däremot plats. Den 27 augusti medverkade Redar i en annonsartikel på arabiska, finansierad av Socialdemokraterna. Jobben skulle bli fler, skolorna bättre och segregationen mindre. Kanske var problemet inte Redar. Bara valet av publik.
Den svenska integrationsdebatten utgår från att Sverige står stilla medan invandrarna ska röra sig mot det. Men landet står inte stilla. Befolkningen förändras, andra lojaliteter tar plats och partierna anpassar sig därefter.
I Malmö används redan Palestina för att göra en tänkbar svensk utrikesminister till ett skrämselargument. Sveriges förhållande till omvärlden har blivit en del av dragkampen om de nya väljarna.
Röster väger tyngre än värdegrunden. Partierna talar fortfarande som om de företrädde det gamla Sverige. Vallistorna har redan börjat skrivas för ett annat.
Idén om politiker som medborgarnas föräldrar förekommer då och då, typiskt i SVTs folkliga debattprogram för stunden och från någon som får representera vanliga invandrare. Det kan tyckas vara en oviktig detalj, men är ett oskick i en representativ demokrati.
Är någon förvånad? Det är uppenbart och självklarheter. Men, men, när det gäller att säkra den egna valvinsten, då är inget grepp för lågt.
Det mest förvånande är att detta gruppröstande och dess långsiktiga kostnader, inte letat sig in i riksmedia/mainstream-media/SVT-SR. Nog för att människor är dumma, men få på vänstersidan är illvilliga eller uppskattar sharia och intrång i den egna friheten, egentligen.
Slutsatsen får vara, precis som Omar skriver, att många fortfarande, på riktigt, tror att alla kommer bli "svenska" efter ett tag. Det finns ingen (öppen) insikt om att detta kommer kosta oss Sverige som vi känner det. Förnekar man sina egna ögon kanske det går ett tag till, även om jag tror att många vänsterlutande människor är oroliga, innerst inne.
Självbedrägelsen är den starkaste av alla manipulationer. Skriker man lämpliga slagord högt nog, i sin egen ekokammare, så kanske obehaget kan tystas en stund till. Tyvärr (eller förhoppningsvis?) tar det nog inte så lång tid innan detta kommer göra ont på riktigt.