Den diskriminerade arbetslösheten

Tittar man på Public service kan man nästan tro att den höga arbetslösheten beror på arbetslösa svenska akademiker. Det är en inkluderande tolkning, men den är långt ifrån verkligheten.

”För att de inte är svenskar, de passar inte in i Sverige.” Så sa Jimmie Åkesson i partiledardebatten 2018. Annie Lööf slog näven i bordet och utbrast: ”Hur uttrycker du dig?. SVT tog omedelbart avstånd från uttalandet. Ämnet var då, som nu, den höga arbetslösheten bland invandrade.

Spola fram till 26 augusti 2025. Ardalan Shekarabi står i Aktuellt och debatterar Sveriges höga arbetslöshet med arbetsmarknadsministern Johan Britz. Sveriges arbetslöshet ligger på 8,7 % – bland de högsta i EU; Bara Finland (9,3 %) och Spanien (10,4 %) ligger högre. EU‑snittet är 5,9 %. Shekarabi anklagar regeringen för svaga åtgärder och dålig ekonomisk politik och menar att detta är orsaken till den höga arbetslösheten.

Det stämmer förstås inte. Ja, Sverige har en av Europas högsta totala arbetslöshetsnivåer, men bland inrikes födda är arbetslösheten faktiskt en av de lägsta – 3,3 %. Det verkliga problemet är att Sverige samtidigt har en av de högsta arbetslöshetsnivåerna bland utrikes födda – 12,4 % – och därmed EU:s största gap mellan inrikes och utrikes födda. Som så ofta i public service blir genomlysningen ytlig – rentav vilseledande – när man väljer att följa en svensk arkitekt som varit arbetslös i ett år, och fokuserar på arbetslösa svenska akademiker, som om det vore det verkliga problemet.

Vid första anblicken kan man tro att Sverige har det största gapet för att vi lyckats sämre med ”integration” än andra europeiska länder. Det är också en förenkling. Ja, svensk integrationspolitik har misslyckats – men andra europeiska länder har inte gjort det mycket bättre. Tittar man närmare ser man den egentliga orsaken: