På en skärm någonstans i Gulfen tänds ännu en röd prick. Sedan en till. Några drönare. Några robotar. Några operatörer långt bort. Plötsligt står flyg…

Read more

När USA och Israel slog mot Iran jublade jag. En regim som hängt tonåringar i lyftkranar, skjutit sina egna på gatorna och byggt sin makt på terror förtjänade varje bomb som träffade den. Det tycker jag fortfarande.

Men nu har det gått över en vecka. Och ju mer jag följer vad som faktiskt händer, desto mer osäker blir jag – inte på om attacken var rätt, …

Read more

Det är valdag. Gympasalen luktar linoleum och bryggkaffe. På borden ligger valsedlarna i prydliga travar – som om suveränitet vore en pappersprodukt.

Ahmed har fått höra att det här är en stor dag. Han har aldrig röstat förut. Han har aldrig sett poängen. I hans värld …

Read more

Det har blivit något av en samhörighetsritual i Europa att förfasa sig över Donald Trump. Vad han sa, hur han sa det, vilken norm han bröt denna gång. Det är begripligt. Men medan vi samlades kring vår kollektiva avsky, missade vi mannen i skuggan. En som borde skrämma oss betydligt mer.

Trump är den opålitlige, den som kräver tribut och byter linje efte…

Read more

Sverige beskrivs ofta som postkristet. Som om kyrkan lämnats bakom och landet klivit in i ett kyligt, rationellt, upplyst rum där moralen är frikopplad från religion och politiken är praktisk. Men lyssna på hur Sverige talar om Donald Trump. Då hörs kyrkklockorna.

Det mest avslöjande med den svenska Trump-debatten är sällan sakfrågorna. Inte Nato, inte h…

Read more

Mordet i Rönninge blottlägger två haverier samtidigt – ett rättssystem som tappar nycklarna och ett offentligt samtal som tappar förståndet.

En ung kvinna slaktas av en man som redan försökt kidnappa ett barn – ett rovdjur med sadistiska begär. Ändå ekar det genusteoretiska prästerskapets tre standardmantran: ”mäns våld mot kvinnor”, ”normer”, ”män måste…

Read more

“Jag har inte hittat någonstans något som visar att fler muslimer skulle betyda fler jihadister. Varför hävdar du det?”

Så inledde en känd salafist vårt första samtal. Vi hade setts för att sondera om han ville ta ett offentligt samtal om islam i Sverige. Vi satt vid soffbordet, en plastlåda med sushi mellan oss. S…

Read more

Det skulle bli Europas stolthet. Den nya industrin. Jobben, exporten, framtiden. Ministern log in i kameran, Powerpointbilderna snurrade, ”satsningar” och ”omställning” staplades på varandra tills orden tappade mening. Northvolt var inte bara ett bolag, det var en berättelse. Och sedan kom den där torra, juridiska verkligheten som inte bryr sig om drömm…

Read more

Svenskarna är trötta på islam.

Jag blev påmind om det när jag lyssnade på ett samtal i Kvartal mellan Jens Ganman och imamen Kashif Virk. Jens, som vanligtvis är tålmodig och nyfiken, lät här konfrontativ och otålig – tydligt ointresserad av ännu en nyansering som ska förklara varför islam egentligen är världens snällaste religion. Samtalet handlade inte…

Read more

Zohran Mamdanis seger i New York är en varningssignal om den populistiska socialismens återkomst. Han vann på löftet att göra livet billigare – som om politiker kunde styra makroekonomin med en fjärrkontroll och bara knäppa fram rätt priser. På Mamdanis agenda står hyresfrysning, massivt subventionerat byggande, avgiftsfria bussar och kommunala matbutik…

Read more

SVT, 30 minuter. Studioljuset är hårt, tonläget tryggt. Mikael Damberg säger att regeringen har kört ekonomin i diket och att Socialdemokraterna måste ta över. Han formulerar det så här: “Och då är verkligheten sådan att den här regeringen har förvärrat lågkonjunkturen, låtit vanliga hushåll vara krockkudde.” Det låter beslutsamt i rutan men är i prakti…

Read more

En pressträff, ett stelt leende, välpolerade ord om värderingar – och ett besked som låter principfast men läses som självavveckling. Liberalerna tänker inte släppa fram en regering med SD‑ministrar.

I DN försöker partiledaren sälja linjen som strategi för att vinna mitten: samma Tidö, men SD utanför regeringen. Det är politisk teater – en efterhandskonstruktion. I verkligheten är det ett desperat, internt fredsavtal: SD hålls utanför kabinettet för att hindra en öppen splittring i ett parti delat mitt itu. Man hyllar leveransen som möjliggjorts med SD:s stöd och påstår samtidigt att just ministerposter är den moraliska gränsen – som om verkligheten ändrades av en dörrskylt på Rosenbad. För väljarna läses det här inte som vuxen avvägning, utan som symbol före regeringsduglighet. Det vi bevittnade var ingen segerstrategi utan Liberalernas sista andetag. Partiet har hamrat in sista spiken i sin egen kista och riksdagsspärren är nu inte en mållinje att passera, utan en betongvägg att krossas mot.

Och ödet för det andra så kallade liberala partiet är inte nödvändigtvis bättre, även om det klarar riksdagsspärren. Centerpartiet sålde sin borgerliga själ till Socialdemokraterna och står nu som bihang till ett rödgrönt alternativ där Vänsterpartiet sannolikt tar plats i regeringen. Samtidigt blöder partiet väljare till Socialdemokraterna och krymper i opinionen. För att fullborda förnedringen har partiet degraderats till statist på en rödgrön scen – i den senaste opinionsmätningen får de 4,7 procent – och i nuläget behövs de inte ens för att de rödgröna ska få majoritet.

Och det här är ingen svensk kuriositet; det är ett utsnitt ur den europeiska bilden: liberala partier som tappar fäste, väljer signal före styrning och dör långsamt av sin egen idealism. Historien började inte i Stockholm utan i en dröm som delades av hela Västeuropa.

Read more

Klockan är 18:02 och mötesrummet i Kristianstadsmoské luktar gammalt bryggkaffe, fuktig heltäckningsmatta och stillastående nervositet. På parkeringen rullar ordföranden in i sin gamla Volvo 940, som om han tänker ställa den som sköld mot SVT-bilen han förväntar sig när som helst. Vi ska rädda moskén från koranen, mumlar han, trycker i sig en Alvedon so…

Read more

“Men nej, inte du också.”

Så började Per Lindgrens meddelande som svar på mitt Instagram‑inlägg om Jimmy Kimmel. I inlägget skrev jag att jag var emot Kimmels avstängning, men att program som sprider desinformation bör bötfällas eller tvingas använda faktagranskare när de sänds i marksänd tv med sändningstillstånd. Jag syftade på Kimmels famous last words

Read more

Skottet kom från ett tak. Kulan var verklig. Det var också mässingshylsorna som klirrade mot takpappen – inristade, inte med bibelverser eller slagord utan med nätjargong: en furry‑copypasta, en referens från ett tv‑spel, refrängen ur en antifascistisk kampsång. När mördaren skjuter med memes är det inte längre bara ett mord; det är ett i…

Read more

Diskussionen om den nya kulturkanonen har för det mesta gått på lågvarv – ett stillsamt utbyte av välbekanta argument. Men när Jessica Stegrud twittrar:

»Talande ändå att det är en svenskfödd kurd och en perser som debatterar en svensk kulturkanon i Aktuellt.«

Då stiger temperaturen omedelbart. Vissa har tolkat Stegruds inlägg som ett personangrepp på Lawen Redar och Parisa Liljestrand på grund av deras bakgrund, men det är också möjligt att läsa det som ett pekande på symboliken – att demografin har förändrats så pass mycket att det inte ens är etniska svenskar som leder samtalet om svensk kulturkanon. Oavsett vad Stegrud avsåg öppnade tweeten en dörr till en debatt om svenskhet och till en ventil för en känsla som finns hos delar av befolkningen, även om den inte delas av majoriteten.

Som så ofta i svensk debatt hamnar allt i en falsk dikotomi: antingen är man vitmaktfanatiker, eller etnonationalist som vill utvisa alla icke‑etniska svenskar, eller så är man färgblind ultraliberal där alla blir svenskar så fort de kan prata svenska på lågstadienivå. Sanningen är att det finns en mängd nyanser mellan dessa två extremer.

Read more

”För att de inte är svenskar, de passar inte in i Sverige.” Så sa Jimmie Åkesson i partiledardebatten 2018. Annie Lööf slog näven i bordet och utbrast: ”Hur uttrycker du dig?. SVT tog omedelbart avstånd från uttalandet. Ämnet var då, som nu, den höga arbetslösheten bland invandrade.

Spola fram till 26 augusti 2025. Ardalan Shekarabi står i Aktuellt och debatterar Sveriges höga arbetslöshet mot arbetsmarknadsministern Johan Britz. Sveriges arbetslöshet ligger på 8,7 % – bland de högsta i EU; Bara Finland (9,3 %) och Spanien (10,4 %) ligger högre. EU‑snittet är 5,9 %. Shekarabi anklagar regeringen för svaga åtgärder och dålig ekonomisk politik och menar att detta är orsaken till den höga arbetslösheten.

Det stämmer förstås inte. Ja, Sverige har en av Europas högsta totala arbetslöshetsnivåer, men bland inrikes födda är arbetslösheten faktiskt en av de lägsta – 4,7 %. Det verkliga problemet är att Sverige samtidigt har en av de högsta arbetslöshetsnivåerna bland utrikes födda – 15 % – och därmed EU:s största gap mellan inrikes och utrikes födda. Som så ofta i public service blir genomlysningen ytlig – rentav vilseledande – när man väljer att följa en svensk arkitekt som varit arbetslös i ett år, och fokuserar på arbetslösa svenska akademiker, som om det vore det verkliga problemet.

Vid första anblicken kan man tro att Sverige har det största gapet för att vi lyckats sämre med ”integration” än andra europeiska länder. Det är också en förenkling. Ja, svensk integrationspolitik har misslyckats – men andra europeiska länder har inte gjort det mycket bättre. Tittar man närmare ser man den egentliga orsaken:

Read more

Valrörelsen närmar sig och det rödgröna blocket klättrar i opinionen, trots att regeringssidan levererar i fråga om trygghet, migration och energi. Förklaringen är inte mystisk: väljare reagerar på det som känns här och nu. Under sommaren har nästan alla sakfrågor tappat uppmärksamhet, men vården ligger stadigt i topp och tränger undan mycket annat. I Novus augustimätning anser 63 % att sjukvården är en av de viktigaste frågorna; lag och ordning samt skolan delar andraplatsen på 49 %. Därefter kommer invandring och integration (43 %) samt äldreomsorg (35 %), medan ekonomin och klimatet bildar nästa klunga på 34 %. Problemet är att Socialdemokraterna har högst förtroende i flera av dessa frågor (sjukvård, skola, äldreomsorg samt sysselsättning), näst högst i andra (invandring, integration och ekonomin) och tredje högst i ytterligare några (lag och ordning samt klimat). Kanske är det därför som nio av tio S‑väljare från valet 2022 uppger att de skulle rösta på partiet igen i dag – den högsta siffran bland alla partier.

För att Tidöpartierna ska vinna krävs både ett fungerande lagspel och att varje parti spelar på sina styrkor – inte att de skjuter vilt med utspel som låter tuffast för stunden. Populism kan ha sin plats, men den måste bottna i vad folk faktiskt behöver och bryr sig om. Hittills har Tidöpartierna misslyckats i båda avseenden. Flera kontroversiella och meningslösa utspel – könstillhörighetslagen, symbolförbudet mot AR‑15 samt kravet att frysa EU:s handelsavtal med Israel – var impopulära både inom Tidöpartierna och bland högerväljarna och lanserades dessutom innan de var färdigbehandlade och förankrade internt. Resultatet blev en kritikstorm och intern splittring. Det uppfattas som oordning och sänker förtroendet för Tidölaget som helhet.

Paniken hos både Liberalerna och Kristdemokraterna, som länge legat under riksdagsspärren, har lett till nervösa och ibland motsägelsefulla utspel. Liberalerna växlar mellan att försöka låta hårda med idéer som att kartlägga invandrares värderingar och att rikta syrliga pikar mot Sverigedemokraterna – som när partiledaren sa att hon älskar Sverige mer än Åkesson. KD drogs med i utspelet mot Israel men backade när reaktionen blev stark och svängde sedan hela vägen över till att föreslå att ambassaden flyttas till Jerusalem, vilket tvingade utrikesministern att markera att det inte är Sveriges officiella linje. Lagspel är det inte; snarare luktar det kaos.

Read more

Israel håller på att vinna kriget på marken men förlorar informationskriget. Landet har hamnat i ett tånggrepp mellan humanitära organisationer och medier - den ena under humanitär täckmantel, den andra under fanan av sanningsförmedlare - och de matar varandra med en s…

Read more

Klockan slog 7:58 och luften vid Klarabergsviadukten vek undan som av ett slag. Sjutton sekunder senare sprängdes T-Centralen inifrån.

En tryckvåg knäckte marmorn som torra kakor och sög luften ur hallen; resenärer föll som om gravitationen hastigt skruvats upp. Blod sprutade i tunna bågar över reklamskyltarna, glasregn yrde, någon tappade ett barn som s…

Read more